Degeneration

gosh. frustrationen sprider sig. jag har inte träffat min karl sen slutet av juli och inte haft sex på några dagar längre än så. Det är tokigt lång tid. Sjukt lång tid faktiskt, för en som ändå hft pojkvänner med tillhörande hyfsat stabilt sexliv de senaste ungefär två och ett halvt åren.
Inte så att jag klättrar på väggarna (än) men på ett litet kliande jobbigt sätt så har ändå det här med att inte röra, inte se, inte känna satt sina spår.

Jag finner mig själv degenerera tillbaka till högstadienivå. Tonåringen tittar fram och jag blir kär i varenda snygg kille jag ser, av ren pur lusta. Hittills har jag lyckats hålla mig till crushar på kändisar, det är lagom oskyldigt. Jag kollar på Torn on the platform-videon (om och om igen) med Jack Penate och tycker att han är den snyggaste ungisen från de brittiska öarna sen the View (youtube, jag älskar dig) trots att han har lite dubbelhaka eller vad det är han har på halsen. Dubbelhakor har sin charm om de sitter på heta killar som sjunger bra. Jag kollar på Mighty Boosh och vill slita kläderna av Noel Fielding hela tiden och två gånger på söndagar. Jack Davenport ska vi inte ens tala om. Eller Henry i Ugly Betty.

behöver träffa min karl nu.

(och nej, det kommer inte utvecklas till crushar på real live men jag träffar på riktigt, men lite fantasier måste men få ha när man man inte fått nåt på flera månader och älgarna flockar sig på fönsterbrädet och vill komma in.)