Om bara ett par dar kommer han hit och nu börjar alla nojor dyka upp. Jag är så rädd för att det inte kommer bli som det borde, att vi inte känner som vi tror att vi gör (vad känner jag, vad känner han?) eller att allt bara kommer att bli pinsamt tyst och tråkigt så att han ångrar sig.

borde inte tänka så här, inte nu. men fortfarande på nåt sätt så känns det som om det gått alldeles för lätt. ska det verkligen vara såhär lätt? att det bara händer? ok, hela situationen är inte lätt, långtifrån, men om man bara tar oss två? förtjänar jag det här? jag hoppas det. på onsdag kommer han iallafall. det är bara två dagar kvar.