Även om inget kanske går som jag vill de kommande åren så kan jag iallafall vara lite hemsligt småkär i fredrik virtanen för ibland, lite då och då sådär, så skriver han rätt bra saker. såna där som man blir "men just det ja..." över.

helgen blev inte riktigt som jag tänkte mig. jag drack för lite för långsamt så jag uppnådde varken kräkstadie eller medvetslöshet. däremot så hittade emma ett ragg som presenterade mig för mitt evighetsspan, som tydligen är 26. förvåningen hägrar vid horisonten. sen fick jag syn på pete och var tvungen att gå hem.
i fredags åt jag sjukt mycket kladdkaka och bara totalsnyltade på roza och johanna. jag o johanna så en helt sjuk film om jätteinsekter som infiltrerade samhället och skulle spränga ett kärnkraftverk, lagom uppmuntrande.

ångesten börjar släppa, jag har hittat en ny favoritlåt och idag har jag varit i skogen och lekt en massa. livet går vidare och pete såg ut att vara ok.