Höstbildsparad

Helgen var ändlösa diskussioner om kommitteer i gamla Sovjet, formuleringar i organisationsdokument och ändlös radda med biscotti i kvava liksom luftlösa lokaler med lite för hårda stolar och ett lite för regelbundet intag av kaffe - kan ha snittat på åtta koppar om dagen. Trerättersmiddagen var lovely, rummet var kallt (mest för att jag hade feber) och hotellfrukosten levde upp till sitt namn som sig bör med undantag för den ack så efterlängtade äggröran som smakade lite liksom sött och var lite för o-krämig.

tåget kom jättesent, mest för att mattias hade beställt biljetter till ett tåg som gick en och en halv timmes efter alla andras tåg och nu har jag mailat en massa människor om kanelbullar samt lyssnat på Jens Lekman. Jens Lekman är fin. En man med en sån röst kan man bli kär i litegrann. Med stråkar i bakgrunden och lite handklapp.

Jag och Kristine har gjort upp planer för torsdagens rock-kupp. Jag tar med vinet och hon står för husrum när vi intar HG och härjar runt. Jens på tapeten, så klart. Men jag är ju självklart enbart där för Todd Barry. Han är rätt coolish som man säger i de häftiga delarna av stan.



och här kommer den efterlängtade höstbildsparaden:




Imorgon blir jag rik igen. Jag kan köpa grönsaker. Frukt har jag redan. Stashade väskan från fruktkorgen på hotellet.