love-gushing

idag är det den sextonde september, imorgon är det (datumvis sett) tre månader kvar tills jag drar iväg, 91 dagar. jag vill att det ska vara nu. bara nu, att få somna brevid honom, krama honom när jag vaknar och veta att när han går iväg en stund så är det bara för att göra en kopp te eller hälsa på hundarna och snart kommer han tillbaka och lägger sig och håller om mig. saknar så sjukt mycket. distansförhållande är så jävla svårt, fattade inte att det skulle vara såhär jobbigt. älskar honom mer än jag älskat nån annan, mer intensivt och med en absolut övertygelse att ja, det kommer att hålla. klart som fan det kommer det, våga inte påstå nåt annat. this is it och jag har kastat mig in i det med liv och lem och ingen återvändo. så sjukt skrämmande och samtidigt så sjukt härligt att veta att han är min - och han kommer att fortsätta vara det.

jag kan se mig om fem (eller varför inte tio?), vet dock inte vart, sverige, australien? med honom, vi två fortfarande.

fick lite nya bilder av honom. hans favoritlag essendon har en rätt snygg tröja och han var alldeles vardagsrufsig i håret och såg sådär underbar ut som bara han kan och fast jag vet att det är alldeles patetiskt så kan jag inte låta bli och jag pratar om honom hela tiden. han. min!