Hjälp jag blir uppäten!

Om några veckor ska jag återigen ut på praktik bland mina piercing-bemängda fjortonåringar (som faktiskt inte var så farliga, några av dem var riktigt gulliga och en kille var sjukt lik Joakim Palmqvist som fjortonåring. Det var lite läskigt att se honom stega in i klassrummet.) och så ska jag bedöma dem på hur väl de har lärt sig människans matsmältning. Det är inte världens mest spännande ämne, men något vanligt prov ska jag inte ha iallafall.

Min tanke är en essä-uppgift där de låtsas vara en smörgås och de ska sedan i berättelseform skriva om smörgåsens resa genom kroppen från ena änden till den andra.

"Hjälp jag blir uppäten!

Jag började mitt liv i en plastpåse. Tätt intill mina kompisar låg jag där och tittade ut genom plasten. ICA var ett trevligt ställe. En dag kom en människa och köpte limpan som jag var en del av. Vi åkte ner i en stor påse och fick följa med hem till människans kök. Där låg vi några timmar, försökte vänja oss vid våra nya omgivningar. Samma kväll som vi gjort resan från affären till människans kök öppnades vår påse och några av oss, däribland jag, blev utplockade. Det här var en helt ny upplevelse för mig. En människa smorde lite smör ovanpå mig och på detta lades en skiva skinka. Jag höll andan och undrade vad som nu skulle hände. En hand grabbade tag i mig, jag åkte upp i luften, närmare och närmare människans ansikte. Hjälp! Vad gör han! Sen bet människans tänder tag i mig och mitt äventyr började…

Din uppgift är nu att slutföra berättelsen! Låtsas att du är smörgåsen och skriv så utförligt du kan, med de kunskaper du har om människans matsmältning, om din färd genom människokroppen. Skriv det hela som en berättelse, alltså inte bara en uppradning av fakta!"

Och så funderade jag lite på hur det skulle se ut om en fjortonåring med ätstörningar skulle skriva den berättelsen.

"Jag var nere i magsäcken med tio av mina kamrater när två fingrar tvingade upp magmunnen och mina dagar slutade en minut senare, nedspolad i toan."

eller

"Jag låg kvar i påsen. Jag såg en människa titta längtansfullt på oss brödskivor ibland, sedan fick hon något beslutsamt över sig och gick åt andra hållet, hennes smala axlar lite hukande. Mitt liv slutade några dagar senare när människan slängde oss, nu mögliga."

Förhoppningsvis får jag inte in några sådana uppsatser.