Aprilhimmel

De citat jag vill dela med mig av från de senaste dagarnas läsning

"Det är...tveksamt om man överhuvudtaget kan tala om udda eller avvikande beteende när det gäller ungdomar som befinner sig i sin pubertet". (Larsson, Eva (2001) Mobbad - det har vi inte märkt! s. 49)

Det får stå för sig själv, tydligt och självklart på något vis. Det kändes bara skönt att faktiskt hitta det nedskrivet på ett sådant enkelt sätt.
Edit: Naturligtvis gäller detta inte barn och ungdomar fast i självdestruktiva beteenden (självsvält, skärande, droger) som kan bero på sjukdom eller något slags psykisk störning. I de fallen är beteendet avvikande, fast som jag tolkat det så menar inte författaren dessa ungdomar utan de andra, de icke-destruktiva.

Det andra är dock aningens mer nedslående men ändå inte på något sätt överraskande, tråkigt nog. Det handlar om hur barn agerar och interagerar i skolan och följande hittade jag i Marie Blidings avhandling Inneslutandets och uteslutandets praktik - en studie av barns relationsarbete i skolan (2004) på sidan 32:

"Handlingar som kunde betecknas som kränkande eller som mobbning visade sig inte alls vara lätta att definiera eftersom de kommit att bli - eller var på väg att bli - mer eller mindre "naturliga" inslag i skolvardagen. "

Det citatet är taget från ett stycke där Bliding talar om undersökningar som gjorts där barn i åldern 6-16 år intervjuats om sin skolvardag. Det Det slår mig lite att hela grejen med sociala situationers föränderlighet har gått så fort och att när jag tänker tillbaka på min egen skolgång för kanske 15 år sedan var det inte alls så här, på långa vägar. Jag funderar på vad det beror på och tänkte även lite på det här med IT-samhället. Det känns som en klyschig sak att skriva om, men kanske att det sätt att interagera som där har uppkommit och som idag är vardag även för väldigt unga barn är en interaktion som kan bädda för kränkningar om tendenser för detta finns. Larsson skriver även om mekanismer bakom mobbning och hur mobbaren/mobbarna avhumaniserar sitt offer för att på så sätt klarar av att genomföra de kränkande handlingar som sker dem sinsemellan, offret blir tillslut inte människa utan bara "äcklet" eller något annat. Att sociala situationer uppkommer via dator- eller telefonkontakt - MSN, Lunarstorm, SMS - har gjort att en avhumanisering sker direkt. Det är bara text, det betyder egentligen ingenting och kränkningen blir mycket lättare att genomföra och upprepa då man slipper se effekten och reaktionen på det hela. Det är ju bara text på en skärm, på något vis inte lika verkligt som att säga något öga mot öga på skolgården eller i korridorerna. Internetmobbning är ett växande problem som jag tror är svårare att handskas med än den direkta mobbning som sker framför ögonen på pedagogerna (även om många pedagoger kanske är rädda för att se det, för "mina elever är så snälla") då mobbarna kanske inte uppfattar det som lika farligt som "riktig" mobbning. Avhumaniseringen av offret har gått ett steg längre.

Depressivt som fan.

Annat som hänt: vädret är vackert, jag är rätt så lycklig även om det är tomt här och jag grät igår när jag var tvungen att säga hejdå för en lång tid till (fast det är ju bara några månader). På Valborg ska jag grilla på en balkong och imorgon ska jag tentaplugga för på fredag är det omtenta. Jag skulle kunna skriva exakt samma sak jag skrev då, fast referera till hela skiten, då kommer det nog gå mycket bättre.

Det luktar lera och nyutslagna träd ute och det är t-shirt weather nästan och jag har fina minnen av aprilhimlen.