här kommer våren

Om det nånsin funnits en första rodnande vårnatt att sjunga om, Lasse, så är det den här. Det kan ha varit den mest harmoniska hempromenad från Trappan hittills, början av maj med bara tunn kofta i 17 grader och de nya bladen på träden blir så ljust gröna gröna när man tittar på dem med gatlyktor som bakgrund och luften känns bara mjuk att andas, som om den blivit tvättad med mycket mjukmedel och inga bilar åker och på andra sidan gatan går en man med en liten hund och jag vill gå hand i hand, stanna till litegrann då och då av ingen speciell anledning förutom att det är fint att stanna till, bara stå där och titta på natten, hångla litegrann och gå vidare.

Jag vet precis vem jag vill göra det med. Men det går ju inte. Såklart.