försent för kärlekren som snö

alltså, jag har ju varit rätt så kär (så där som man blir i sina idoler) i fredrik virtanen ett rätt så bra tag, några år, det är något med honom som gör att jag liksom blir svag och bara skulle vilja träffa honom yada yada. (ja, jag väljer mina idolcrushar från dem som ingen annan väljer) och varje gång jag ser det här börjar jag nästan gråta för det är så fint och så mycket känsla, man vill ju bara krama om honom och säga att allt kommer att bli bra, det kommer bli bra, på riktigt.