När jag vaknade i morse så var jag helt lugn och jag tänkte att vad bra, då har nervositeten gått över och idag kommer bara att bli så bra som det kan bli. Jovisst, och nu sitter jag här alldeles skakis och kan inte koncentrera mig på någonting och han sitter på tåget och om bara ett par timmar så kliver han av och jag är typ livrädd. Uppsatsen kan dra åt skogen, för det här känns bara så mycket viktigare just nu.

Snart snart. men hur ska jag bete mig? vad ska jag säga eller göra eller nånting...han känner nog likadant, bullbak lättar upp och det kommer att bli världens bästa kväll.

Nervositet. Fast bra nervositet.