känns som om jag kanske håller på att bli tokig på allting och jag vet inte. otänkta tankar och jobbiga grejer ligger och lurar liksom. men nej nej nej. nej nej nej.

nashville parthenon försvinner dock inte. den går runt runt, nästan med samma frekvens som boards of canada-låten i februari, även om det var av helt andra orsaker. mitt mission i livet är nu att sprida denna låt till alla jag känner. fascinerande och fantastisk. imorgon blir det kalas hos johanna i lambohov. öl och vin och karatefylla och en svart klänning som jag får dösnygga höfter i och tillsammans med vita stövlarna så är den dödlig. och vad tycker vi egentligen om det här med skärp under brösten? är lite ambivalent i frågan. måste se det i en helfigursspegel och höra flickornas opinion.

sara och johanna och roza och allt kommer att bli så bra. musiken och flickorna och klännignen och jag är röksugen. partydeluxe och karatefylla!

dessutom är det bra några dagar kvar till emmaboda och jag har inte ens köpt nåt tält än. måndag. då kommer även mina nya glajjer (jippi och jubel)