Återigen kommer jag ägna dagen åt att åka buss, fast åt andra hållet, bort från landet. Några ganska vilsamma dagar har det blivit ändå. Mycket slappande, godis, mormor o päronen o sådär. Snart tillbaka i "storstaden" igen.

Har dock även ägnat mig åt en hel del nojande. Kan han inte bara ringa? Jag har redan varit med om ett förhållande där jag knappt träffar eller hör av motparten, jag menar vad fan, ska det vara så svårt? Så nu sitter jag och är tokparanoid och väntar, igen! Och bara hoppas att det inte blir som förra gången. Jag vill ju verkligen det här, det känns ju så rätt med dig! Jag drömde om dig som pappa (åt mina barn, inte till mig) och det kändes inte konstigt när jag vaknade. Ok, inte för att jag vill ha barn nu, vänta åtta år, men det kändes inte knäppt att tänka på det.

Vill inte känna mig efterhängsen. Eller klängig eller som värsta tjatiga jobbiga flickvännen från hell. men jag vill prata med honom, höra hans röst. att det ska vara så svårt.

mäh.

får ringa honom ikväll kanske.