Ett sånt därnt inlägg igen.

Tog ett beslut för ett tag sen att inte skriva så mycket om mitt förhållande här, blev lite mycket under hösten med evighetslånga fylleinlägg om hur mycket jag älskar honom så tillslut kändes det lite för mycket. Men det är fortfarande sant alltihopa. Australien har nog inte känts längre bort än nu, så här tre veckor efter hemkomsten och gud vad jag saknar honom hela tiden, varje kväll när jag går och lägger mig och det jag har att krama på är en kudde, inte en varm någon som ligger brevid som jag vet att jag kan väcka när som helst under natten av vilken anledning som helst. Att vakna och få en liten puss innan man måste gå och duscha och dra iväg till skolan. Det är ju tackolov inte så lång tid kvar innan jag får träffa honom.

Internetkommunikationen har det inte varit så mycket med den senaste veckan. Han jobbar för mycket och jag är inte hemma, av olika anledningar. Måste bli bättre. Igår fick jag boken iallafall, han beställde åt mig. Att jag beställt den själv veckan innan och redan läst den gjorde ingenting, helt fantastisk är den iallafall och den ska vidare ner till Melbourne nu om jag får tummen ur nån gång och sätter ihop den där blandskivan som ska med också. Drömde om honom inatt, minns inte alla detaljer, men vi åkte bil (en liten grön nedcabbad sak, á la sextiotal, med märkliga bälten) och jag höll honom i handen där vi satt i baksätet och jag vill åka i hans volvo igen på kvällen och lyssna på Cowboy Junkies i värmen och ljuset från gatlyktor och den nedgångna solen och hålla i hans hand där i mitten för han behöver inte ha handen på växelspaken hela tiden eftersom bilen är automatväxlad. Så vill jag ha det. Även om jag inte skriver om det hela tiden.

På torsdag ska jag träffa Roza, hon är hemma i Sverige nu igen och det var en sådan evighet sen jag såg henne så det ska bli så kul. Tjejerna (Johanna också) har varit alldeles för frånvarande det senaste året och jag saknar dem så.