Sittningsfisk!
Jag förstår inte varför människor har problem med att få sina ungar att äta fisk, som att det skulle vara nåt särskilt och speciellt med den maten som skulle få ungarna att vägra. Det är väl bara att servera maten, äta själv och vara tyst så äter nog barnen. Och ja just det, vänj dem vid det. Låt dem inte äta fisk för första gången vid fem års ålder och gör nån stor grej av det. Då är det klart som fan att de blir misstänksamma. Min mor har fem barn och alla vi älskar fisk - hur lyckades hon med det om det nu är så svårt att få barn att äta fisk?
Det går över mitt förstånd litegrann. Det ens föräldrar äter äter man ju själv ju. Rubriker som Våga servera den nyttiga fisken eller Fisk - som barnen själva väljer cementerar ju bara fast bilden av maten som något alldeles utöver det vanliga som barn aldrig skulle komma på tanken att äta. Det är ju bara korkat. Det är väl som med allt annat. Bara ät! Så ska ni nog se att de äter. Puckon. Citatet " Men att fisk är nyttigt är inte ett argument som biter på barn." känns bara helt korkat, fast i samma grej där. Men säg inte att det är nyttigt då! Varför poängtera ut att det är nåt speciellt? Det är bara fisk!
Ja, det kanske kan bli min nya grej. Pedagoger för alla. Så lyckas du med alla svåra situationer. För jag är smart. Och kanske lite elitistisk. Men det får man vara.
I lördags köpte jag en makrill på Hemköp och åt. Bara stekt makrill. Vad gott det var. Saknar färsk egenfångad fisk.
posted by Isabelle at
1:11 AM
4 Comments:
Vad det puckon du kallade alla föräldrar som kämpar med matstrejkande barn\ attans att du tog det ordet ifrån mig. Har du ens barn själv. Nåt säger mig att så inte är fallet. Läser ditt inlägg och ser bara framför mig Stureplan, silicon och okunskap..undrar varför..nä, lilla gumman . ta du i fortsättningen att håll dig till att kommentera saker du vet nåt om...kram på dig....
Matvägrande barn är jobbigt. MEN förr eller senare äter dom. Jag håller med Isabelle. Gör man en stor affär av att barnen ska äta fisk.. då blir det så. Problemet kanske ligger i föräldrarnas attityd till fisk...?
Hey, Anonym nummer ett: Heh, stureplan och silicon (menar du kisel? på svenska stavas det silikon!) är sjukt långt bort från mig. Jag har vuxit upp på landet med fyra syskon och kämpande föräldrar och har upplevt många syskon, kusiner och syskonbarn som inte har något emot fisk. Att matvägrande barn är jobbigt för föräldrarna i fråga har jag full förståelse för (och nej, jag har inte barn än, känner mig aningens för ung för det) men det jag försöker få fram här är att jag inte har någon förståelse för varför fisk skulle vara så extra svårt. Varför skulle det vara svårare än köttbullar till exempel? Om man sen som föräldrar inte äter fisk själv så tror jag (tror jag, inget skrivet i sten utan min personliga åsikt)att det är svårt att få barnen i fråga att äta det också, för att det inte serveras hemma och blir en naturlig del av matvardagen. Matvägran har jag inte skrivit ett ord om och rätta mig gärna om jag har fel (har som sagt ingen egen erfarenhet själv än av barn som inte vill äta) men det är något övergående?
Men ja, det jag bara undrar lite stillsamt, kanske med några oövertänkta ordval, är varför fisk av alla saker ska vara så särskiljt från alla andra livsmedel?
Håller fullständigt med. Har själv två barn och båda älskar fisk OCH grönsaker.
Har inte haft några som helst problem med dessa saker då vi gjort precis som du skriver- Inte gjort ngn stor sak av det! Vi har ätit och då har barnen ätit.
När de är små kan de behövas ett par försök innan de vänjer sig vid en ny smak, men det ger sig till slut.
Vi har aldrig tjatat och bråkat utan bara själva ätit och visat hur gott vi själva tyckt det är. Det har i sin tur resulterat i att de äter.
Min dotter kan äta en hel tallrik endast med broccoli och ärter och strömming är ju guds gåva till hennes smaklökar.
Du har helt rätt- Avdramatisera allt och ät själv, för där ligger det största problemet.
Äter inte föräldrarna eller att man själv rynkar på näsan, såklart att barnet vägrar med.
Har sett många exempel på detta hos släkt och vänner. Att föräldrarna tvingar barnen men äter inte själva. De som gör så får självklart strejkande barn.
Sen finns det ju faktiskt mat som alla barn helt enkelt inte gillar och strejkar därav oavsett hur mycket man själv äter det med god min.
Har själv ännu ej råkat ut för matvägran annat än genom att de är mätta efter att ha ätit upp nästan allt.
Mina barn vet att allt skall smakas på och om det inte är i deras smak så säger de just det- Det var inte i min smak. Men de får ändå prova det nästa gång det serveras, utan dramatik eller tjat.
Så vare sig du har barn eller inte så anser jag att du har fullständigt rätt.
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home