Ja, vad hade jag egentligen att vara orolig för? han tog min hand det första han gjorde...i tumvantar och sin rock och han höll min hand hårt hela tiden så att all nervositet faktiskt bara försvann.
Sen föll vi i varandras armar, ungefär. och allting var bara bra resten av kvällen, med tp (och ja, jag slog honom, jag har min värdighet kvar och kan se mig själv i ögonen), vin, linssoppa och vin. vi tog tillochmed en liten promenad i snöfallet runt tolv sådär.

det här är bra. det här är mycket bra. blekinge snart?