no sounds

Jag tror nästan att jag är lite sjuk ändå, när jag sitter och bara känner mig sliten slitnare slitnast och har lite ont i hela kroppen och en hals som bara fortsätter klia men jag kan inte hosta eftersom jag till råga på allt har sån jävla träningsvärk i magen. livet är förbannat hårt just nu. och imorgon är det skola hela dagen (håller min lektion! ska plocka löv, så bussen går 06,45 imorron bitti, så ordnar det sig med fina friska färska löv), sen jobb på trappan, sen skola hela fredagen, sen möte på trappan. Sen! sen! ska jag vara ledig ända tills klockan fyra eller så på lördagkvällen. fast efter lördagens jobb kan jag åtminstone sova hela söndagen om jag vill. och det vill och också. kommer inte palla. orkar inte nu, orkar inte ännu mer när jag är sjuk.

the sounds var väl sådär, skulle jag kunna säga. en besvikelse. eller så skulle jag kunna säga att jag orkade inte, vem fan orkar sitta där och frysa och vänta på att ett överpretentiöst litet rockband med en mager sleten sångerska ska winda upp några tusen studenter i en stor hall döpt efter choklad? höll på att somna på tåget istället, men läste lite i Gentlemen. när jag läste den första gången förra sommaren gjorde den verkligen intryck på mig. den tog längre tid än vad jag trodde att läsa, språket är något svårgenomträngligt ibland, men den är så full av citat. jag vill skaffa mig en liten bok och bara skriva ner alla skönt genomtänkta formuleringar i den boken. Klas Östergren är en bra författare. och nu är det sovdags.