fortfarande måndag

.
lång dag.
var ute och gick lite tidigare idag, lyssnade lite oskyldigt på radio och fan vad jag skrattar åt Pang Prego. Det är så lättköpta poänger att jag som försöker vara en pretto kulturkärring med gravt avvikande socialt beteende inte borde gå på det. känner mig som värsta mongot där jag går på promenaden, inte för att ta en glass på halvars eftersom det är höst och svinkallt och jag har inte ens några vantar med mig, och bara skrattar högt. jag inbillar mig att folk stirrar och viskar till varandra "hon är inte klok" bara för att jag råkar finna nöje i ett radioprogram med egentligen alldeles för lätta poänger.

observationer: det är svårt att plocka upp och göra grejer som skulle varit klara i typ februari. men jag gjorde mina prioriteringar då. det blir till att ta en kopp kaffe och mala fram det innan jag åker ut till skolan i skogen imorgon och hälsar på min nya fjärdeklass som jag ska vara hos i fyra dar. knappt ens tid att lära sig namnet. hatar att byta klass när jag nu känner mig någotsånär etablerad i den andra. livet för lärarstudenter. här ska vi inte lära oss att binda an till en klass och efter några veckor kanske vinna deras förtroende nog så att de låter en lära dem något, nejdå. hatta runt litegrann. två dar där, tre dar där. poängen är att ni ska lära er ta hand om barngrupper av varierande slag. jodå. och inte att planera, leda, genomföra, utvärdera aktiviteter åt en klass. När jag kommer upp till mitt arbetsliv så förväntar jag mig fyra dar i en klass, och sen byta, en vecka i en annan o.s.v. Jag har ju utbildat mig i att klara av barngrupper av varierande slag. fast jag kommer väl fastna som vikarie, så det lär väl bli verkligheten iallafall.

det ringde på dörren i eftermiddags och mitt ex stod där och ville ha tillbaka en sladd. inte den människa jag väntade mig precis. efter lite letande och sladdvindade från en låda på vinden hade han gått, ville inte vara kvar för länge. men sladden var hittad. gick en promenad till (den här gången radio om han snubbens muhammed-rondellhundar. låt folk rita vad de vill. har inte folk gjort sig lustiga över jesus och gud också kanske?) och lämnade över den. första gången jag var där sen 5:e maj. då var jag där på ett dagen-efterbesök och vi bara grät båda två. den här gången var det bara inte gå förbi och låtsas som ingenting, men jag grät nästan fortfarande när jag gick därifrån. att det fortfarande ska vara så svårt och jobbigt. antar att livet inte ska vara så lätt och att bli lycklig har sina backsides som man får dras med ett tag. saknar honom ibland, vill fortfarande skicka fåniga länktips och berätta om en upptäckt om ett fantastiskt nytt band. sånt som han var så bra att dela med. men antar att jag får hitta någon annan att göra det med.