Mitt drömklassrum, fullt av hattar och mössor

.
En sak jag reagerade på på min nuvarande VFU-skola är kepsregelns frånvaro. I alla skolor jag gått i eller praktiserat i har kepsregeln verkligen varit en reell och allmängiltlig regel som inte får frångås vad det än gäller. Jag har observerat en desperat elvaåring försöka argumentera för sin sak att behålla mössan inomhus för han skämdes så över sitt hår (hans mor hade ställt in trimmern fel först och därför var håret mycket kortare på en remsa på bakhuvudet och eleven tyckte det såg hemskt ut och ville ha kvar mössan på) men läraren gick till slut obarmhärtigt fram och drog av mössan från elevens huvud när eleven försökte hålla kvar den och läraren hade den sedan på katedern resten av lektionen medans eleven försökte täcka för sin misstagsklippta frisyr. För alla vet ju att mössa och keps får man inte ha inomhus! Jag tycker det är dumheter, rent strunt och idioti att lägga så mycket tid och energi på rena skitsaker. Tjejerna på andra sidan klassrummet med scarves i håret fick ha dem kvar.

På nuvarande skolan så tog det mig ett par dagar att reagera men sen slog det mig - tre av killarna i klassrummet har keps på sig. En tjej har mössa. Läraren, min vägledare (som jag för övrigt fick mer och mer respekt för under praktikveckan, han är ju rätt grym ju), håller lektioner. Eleverna är engagerade och vill lära sig - eller inte alls. Som det är i en normal klass. Kepsarna är inte den ogenomträngliga mur av icke-lärande material som en del verkar vilja få det till att det är. Undervisningen flyter helt enkelt på som sig bör i en svensk skolklass. Det känns skönt att veta att det jag förstod redan i första klass är sant. Man kan lära sig med keps på huvudet.

Jag har väldigt lite förståelse för hur många kan lägga sån stor vikt vid tjafs och trams när det är små små saker som inte stör om man inte låter sig störas - och varför låta sig störas när det inte är någonting som stör egentligen? Läste en krönika av Terri Herrera-Eriksson
som jag tyckte var hemskt bra just på det här ämnet. Varför läggs så mycket vikt på såna här saker? Det är ju i slutändan inte ett dugg viktigare än vad eleverna har för färg på strumporna - det är inte kepsens vara eller inte vara som gör att de lär sig! Hon berättar om hur hon jobbat på en besvärlig skola där många elever har svårt att klara betygen, men att:

"Hursomhelst lyckades ändå mycket av utvecklingssamtal och föräldramöten handla om mobiler, kepsar på lektionen och om det var okej att sitta med stolen bak-och-framvänd. Få samtal berörde det väsentliga: Hur mår eleverna? Hur går det för dem? Vem hjälper dem med läxorna? Vad har de för framtid? Hur ska vi få dem att förstå poängen med att gå i skolan?

Jag är rädd att vi till sist signalerade till eleverna att det är okej att vara hur oengagerad som helst i skolan, bara man inte har keps på sig i klassrummet."

Som blivande lärare blir jag så trött på sådana inställningar. Ja, det måste vara ordning i klassrummet, men i mitt klassrum kommer inte ordningen mätas i antalet kepsar som jag som lärare kan beslagta. I mitt drömklassrum kan alla ha vilda huvudbonader och ändå lära sig om franska evolutionen och vilken roll x egentligen har i 3x - 54 = 127 för det är inte vad eleverna har på huvudet som är det viktiga utan vad de har inuti och lärare måste lära sig ta vara på innehållet istället för att förbjuda pyntet på förpackningen!