spindlar och ormar. överallt, tydligen.

nä dra mig baklänges. jag är färdigpackad! eller så gott som. ska packa tandkräm med. och så har jag just fått en tjugominutersföreläsning av mor om att jag ska akta mig för australienska spindlar och ormar. igen. jag tror det är ungefär nummer tjugo eller möjligtvis tretusen i ordningen. jag vet att hon menar väl. så otroligt väl och jag älskar ju min mor fört, men det blir tjatigt. ska vi kolla statistik så har det skett 13 dokumenterade dödsfall medelst spindlar de senaste hundra åren därnere. vilket i jämförelse med hur många som exempelvis dött på grund av drunkning enbart i Sverige hittills i år så är det en ganska liten siffra. och ja, det är klart jag ska akta mig. man måste vara medveten om riskerna och vara försiktig men modershjärtat mitt tror att jag ska gå fram och gulla med alla ormar och spindlar jag ser för att (citat) "det brukar du ju göra". exempel på detta är en kopparorm jag tog kort på för några år sen (en kopparorm. jag visste att det var en kopparorm innan jag plockade upp den. jag skulle aldrig plockat upp den om det varit en huggorm, som jag också vet hur de ser ut eftersom jag har gått i lågstadiet.) och att jag skulle fram och pilla på allt när jag var liten. när jag var liten. mm, när jag var tre ungefär. det är över 20 år sen nu, jag tror att jag kommit ifrån gå fram och leka med ormar och spindlar-stadiet.

men naturligtvis ska jag akta mig. det är inte som att jag vill bli spindel- eller ormbiten. om jag blir det, fritt fram för alla att säga vad var det jag sade.

ja just det, nu är det nästan sen kväll, snart ska jag lägga mig. sen drar jag.