Ett par veckor och mycket vatten under broarna yada yada.

skulle kunna rambla en del om förra helgen, om kenneth and the knutters och fanny och uppdraget och allt underbart och den här helgen med allt mys och hans föräldrar!, den indiska maten, promenaderna och allting. massor skulle jag kunna skriva om det. och våra planer om att binda och ögonbindla...är det spännande måste det utforskas, och om att vi inte kan kolla på tv utan att börja hångla efter en minut och att jag inte får nog av att ta på honom, bara hela tiden. ständig kroppskontakt, det vore något. och hans hår och hans ögon. och att jag inte kan sluta lukta på honom, dior blandat med det som bara är han.

och i lördags kväll sade jag att jag var kär i honom. det här skrämmer mig en del. en hel jävla del för jag har ingen aning om hur jag ska hantera det. och jag sade det och han visste inte heller hur han skulle hantera det (shit pommes frites) och han vet inte än vad han känner, men han vet att det är något och att tro på det måste man göra, för vad är annars meningen med det?

och jag är livrädd nu. för att han ska komma på att han faktiskt inte känner så mycket. rädd att jag känner alldeles för mycket för snabbt och att han kan bli skrämd av det. jag vill inte bli sårad. vem vill det? heh...men jag kan inte låta bli, jag vet inte när det hände men så är det.

johan, jag är kär i dig.