some kind of ending

Mår fortfarande dåligt (hals, hals), men ingen fredag kan vara dålig när Gilmore Girls och Dolly Parton håller mig sällskap. det slutade lyckligt ändå och jag blir lite gushy för trots allt så har det varit sju säsonger och det där man väntat på sen säsong ett blev ändå till slut. Det är lite som när jag såg sista avsnittet av O.C. fast bättre, för Gilmore Girls har faktiskt hållit hela vägen utan märkliga julavsnitt om parallella verkligheter i dröm/koma-dimensensionen. Och det var alldeles fint och de kysstes och Rory blev hotshot-journalist iallafall.

såatte. det var det då. vilken tv-serie blir det nu? har fortfarande säsong tre av the L Word att ta mig igenom (och som alla andra så är jag lite kär i Shane), men jag vet inte. den är bra ibland, men inte sådär klockren som det var första säsongen. och buffy är avklarad ett par gånger. o.c. med. vet inte riktigt vad jag ska ta mig för nu. coupling kanske. jack davenport är ju faktiskt med där. eller weeds.

imorgon är det 100 dagar kvar tills jag lyfter mot melbourne. pratade med honom i morse, han älskar mig fortfarande :) och jag älskar honom. det här är bra. 100 dagar är knappt tre månader ju. snart åker jag.