tystnad i restaurangen, eller är jag klar nu?

Det känns på något vis som att det är över, det är söndag kväll någon lugn kvinnlig gitarrballad på radion, ett glas med riktigt sött vitt vin och jag vet inte vad jag skulle kunna göra mer idag. efter två avfrostade frysar, ihoppackning av allt godis, alla varor, omflyttning av allt fryst och rengöring av sagda frysar och kylskåp och skura golvet och ja jag vet inte vad mer jag har gjort. och det känns som att sommaren är över. på riktigt.

jag får samma känsla som i dirty dancing när johnny åker och det är höst och baby pratar med sin pappa och löven yr och det bara regnar. så känns det. sommaren är över. jag har jobbat klart. fast det är inte heller sant. nästa helg kommer felicia tillbaka från båstad och vi ska städa. städa mycket, städa allt. hela lördagen innan jag ska bartendra åt Blue Coast Cruisers, igen. Nästa söndag. Den 24:e. Då är jag klar. Fini. trots att löven faller som i dirty dancing. jag har inte haft en affär med en het dansare även om det stundtals var nära. det hade kunnat bli en dirty dancing-sommar. jag insåg det nyss. min johnny castle är dock inte lång utan 1,60 meter i strumplästen, fast med muskler som jag aldrig skulle kunna vänja mig vid eller veta vad jag skulle göra med. jag fick känna på dem, för jag undrade om han vaxade eller rakade (sånt som dansare gör tydligen) och bröstmuskler med stubb was a first. det var märkligt och inte direkt vad jag skulle kalla min kopp te. jag vet inte vad jag ska göra med såna människor, män som kommer, kollar på en och sen vet att henne kan jag få. vetskapen och arrogansen. fast det kunde han inte. mitt sinne vacklade måste jag erkänna, mörka mörka ögon och han sjöng så det nästan var farligt. inte farligt på riktigt, och så att det blev, men nästan. det är längesen jag träffade david nu men inte fan skulle jag när det bara är en månad kvar. sån var min sommar, längtande till något som blev mer och mer verkligt efter att tiden gick med köpt biljett och nu igår hämtade nycklar till nr 2 Berry Avenue. det är en månad kvar, rätt så exakt. 17:e september är no time at all away.

men lite saker ska jag göra innan. imorgon blir det det årliga besöket på Otten. Om det sker, ska det ske med stil, trots att jag har båda overallerna nerpackade och jag inte är med i varken festeri, fadderi eller bara är fadder. jag kommer bara hänga. otten. och en ottenförfest utan emma, det är första på fyra år. så mycket som varit standard som nu förpassats ut till extremkanterna av the bell curve.

och jag måste tvätta håret.