Buljongkok

Idag har jag nog toppmoment när det gäller husmoderlighet. Fuck att göra majonnäs eller köttfärslimpa, jag ställer mig och kokar kycklingbuljong! Köpte chicken thighs till specialare häromdagen (här har ni världens bästa specialarshoppare, in me't i frysen bara, köper faktiskt sällan kött till fullpris) och igår gjorde vi (jag) en fantastisk liten låda med broccoli, vitlök, mycket cheddarost och kycklingen då. Eftersom det var lår vi hade skar jag bort så myckt jag kunde och sparade benen och allt det kittet. Idag kokar jag buljong på mina kycklingben.

Troligtvis det coolaste ever. Jag vet att det är patriarkalt och klyschigt och blaha blaha att kvinnor ska vara fast i köket och att det är att sitta fast i gamla mönster och att jag borde sparka in David i köket och låta honom laga mat. Men jag älskar det ju! När D lagar man kommer jag ju bara in och tar över iallafall. Så skit i om det är klyschigt, jag kysste iväg karln till jobbet och tog sedan på mig förklädet och hackade lök och diskade tallrikar och skummade buljonggrytan. Fast jag är en av de coola kvinnorna som lyssnar på Pixies under tiden.

Änyway. Alla recept jag hittat på den här anrättningen har morot och selleristjälk i sig och det hade vi inte hemma, men jag kastade i en tärnad tomat och sen Tom åkte till Nya Zeeland (åh, förresten, jag googlade Zeeland, för jag undrade vad det egentligen var, jag menar New South Wales är ju rätt klart vad det får sitt namn ifrån, och visste ni att Zeeland är Själland? I Danmark? Jag hade ingen aning. Danska immigranter som döpte det alltså.) för att gifta sig och jag fick hela hans kryddförråd att dela på med Kitty-floss och han hade alla sorters frön (dill, selleri, anis etc.) så jag kastade ner allting med lite färska örter och svartpepparkorn och havssalt. Jag hoppas på fantastiskt resultat.

Åh, och operan var helt bra. En grej bara var att operasällskapet (Opera Australia) hade tolkat Papageno som en chummy Australian howyadoin-mate som drack öl och hade fotbollssockar och karlsson-på-taket-keps på sig. Jag vet inte riktigt om det. Jag har på nåt sätt sett Papageno mer som ett mischevious skogsväsen, eller nåt. Nästan lite som Puck i en midsommarnattsdröm. Fast det är ju bara jag. På söndag ser vi Sammy J.