oh vad jag tycker om när folk nästa-halkar. när de går omkring, skyndar sig och ser sådär världsvana ut, och sen så försvinner ena benet bort på en isfläck, de ramlar nästan omkull och överbalanserar. värdigheten försvinner, skräcken lyser lite ur ögonen, sen står de upp igen, en snabb blick runtomkring "var det nån som såg?" innan de skyndar iväg igen.

eller vuxna män med portföljer och viktiga rockar och svarta skor som är sena till ett tåg eller en buss och de springer med portföljen i ett fast grepp.

se ser så mänskliga ut då.