Rapport från en helg i en stad kallad Linköping:

Måns Zelmerlöv passar bäst med sitt eget hår som skägg. Där åker Sebastian på stryk. Fast Sebastian är å andra sidan mycket mer lik Peter Jöback än vad Måns är. Han är faktiskt helt sjukt lik Peter Jöback. Underliga tidender just nu.

Stressig lördageftermiddag med platt lugg och spring till tåg som var en halvtimme försenat och sen buss till Ryd C och jag lyckades nästan gå vilse på vägen hem till Roza, men inte riktigt. Sen var det icke-pinsamma låtar och världens godaste chokladtårta och alla Rozas polare som jag inte kände, men Kristine var där och var glammig i The Who-tischa med paljetter och jag hade exakt samma outfit som förra veckan, men oh vad snygg jag var. HG var det inte mycket folk på, men jäklars vad kul! Lakritsshot och tequilashot och jägershot och sen var vi igång och svängde runt på dansgolvet och blev raggattackerade av killar i rutiga skjortor som aldrig fattade och ett par hiphopsnubbar och i baren fick jag den snyggaste raggningen ever: "Jag är inte ute efter ett ragg, jag är ute efter att göra ditt liv så mycket bättre!" Jo, eller hur. Gav sig gjorde han inte heller, med blont hår i lite mesig frisyr och randig tröja. Well well. Träffade på HC full och glad och han försökte övertala mig att göra en färgtatuering. Nja. Jag måste komma på hur min måne ska se ut först. Som månen i tomtarnas julparad i Kalle Ankas jul tror jag.

efter allting så gick jag o roza hem till henne och kollade på tv och åt tårta. det var mycket fint. dagen efter spenderades framför julspecialen av The Office (lovely lovely awkward) med pizza och sånt.

mycket bra helg.

just det: nu så här i efterhand så kan jag bekräfta att sälja biljetter utomhus med inte tillräckligt med kläder inte är någon bra idé eftersom det är svinkallt om vintern.

peace out.