in between jobs

Officiellt sett så skulle jag väl kunna titulera mig arbetslös nu, om jag kände för det. En natt i Grännäs Folkpark och lite påföljande städning idag och mitt sommarjobb är inte mer. Det har varit MYCKET och en del gånger har jag velat skita i det som när min chef lovordade min medplatschef för att hon jobbat så mycket och gått in och tagit pass på pass och VAD är det då JAG har gjort? minst tio timmar om dagen, oftast mer, sex dagar i veckan, hela sommaren. Längsta ledigheten var fyra dagar, hon hade ÅTTA dagar (det lär hon aldrig få glömma) i rad. Jag hade en arbetsvecka på 78 timmar sista veckan, fick inte sova om nätterna (nattjour) och fick täcka upp för sjuk personal med en timmes varsel. Och jag fick inte höra hur duktig jag var som jobbade så mycket. Jag undrar egentligen vad dealen var med det. Av trettio gånger som jag satte mig ner för att äta en snabb lunch (snabb som kanske fyra minuter) kom det folk och jag fick gå ifrån maten kanske 28. det slog aldrig fel.

Men jag är inte bitter. Fast jag skulle velat köra med stämpelkort, jämföra timmar.