En bit ner på gatan har någon fattat galoppen

.

Aprilhimmel

De citat jag vill dela med mig av från de senaste dagarnas läsning

"Det är...tveksamt om man överhuvudtaget kan tala om udda eller avvikande beteende när det gäller ungdomar som befinner sig i sin pubertet". (Larsson, Eva (2001) Mobbad - det har vi inte märkt! s. 49)

Det får stå för sig själv, tydligt och självklart på något vis. Det kändes bara skönt att faktiskt hitta det nedskrivet på ett sådant enkelt sätt.
Edit: Naturligtvis gäller detta inte barn och ungdomar fast i självdestruktiva beteenden (självsvält, skärande, droger) som kan bero på sjukdom eller något slags psykisk störning. I de fallen är beteendet avvikande, fast som jag tolkat det så menar inte författaren dessa ungdomar utan de andra, de icke-destruktiva.

Det andra är dock aningens mer nedslående men ändå inte på något sätt överraskande, tråkigt nog. Det handlar om hur barn agerar och interagerar i skolan och följande hittade jag i Marie Blidings avhandling Inneslutandets och uteslutandets praktik - en studie av barns relationsarbete i skolan (2004) på sidan 32:

"Handlingar som kunde betecknas som kränkande eller som mobbning visade sig inte alls vara lätta att definiera eftersom de kommit att bli - eller var på väg att bli - mer eller mindre "naturliga" inslag i skolvardagen. "

Det citatet är taget från ett stycke där Bliding talar om undersökningar som gjorts där barn i åldern 6-16 år intervjuats om sin skolvardag. Det Det slår mig lite att hela grejen med sociala situationers föränderlighet har gått så fort och att när jag tänker tillbaka på min egen skolgång för kanske 15 år sedan var det inte alls så här, på långa vägar. Jag funderar på vad det beror på och tänkte även lite på det här med IT-samhället. Det känns som en klyschig sak att skriva om, men kanske att det sätt att interagera som där har uppkommit och som idag är vardag även för väldigt unga barn är en interaktion som kan bädda för kränkningar om tendenser för detta finns. Larsson skriver även om mekanismer bakom mobbning och hur mobbaren/mobbarna avhumaniserar sitt offer för att på så sätt klarar av att genomföra de kränkande handlingar som sker dem sinsemellan, offret blir tillslut inte människa utan bara "äcklet" eller något annat. Att sociala situationer uppkommer via dator- eller telefonkontakt - MSN, Lunarstorm, SMS - har gjort att en avhumanisering sker direkt. Det är bara text, det betyder egentligen ingenting och kränkningen blir mycket lättare att genomföra och upprepa då man slipper se effekten och reaktionen på det hela. Det är ju bara text på en skärm, på något vis inte lika verkligt som att säga något öga mot öga på skolgården eller i korridorerna. Internetmobbning är ett växande problem som jag tror är svårare att handskas med än den direkta mobbning som sker framför ögonen på pedagogerna (även om många pedagoger kanske är rädda för att se det, för "mina elever är så snälla") då mobbarna kanske inte uppfattar det som lika farligt som "riktig" mobbning. Avhumaniseringen av offret har gått ett steg längre.

Depressivt som fan.

Annat som hänt: vädret är vackert, jag är rätt så lycklig även om det är tomt här och jag grät igår när jag var tvungen att säga hejdå för en lång tid till (fast det är ju bara några månader). På Valborg ska jag grilla på en balkong och imorgon ska jag tentaplugga för på fredag är det omtenta. Jag skulle kunna skriva exakt samma sak jag skrev då, fast referera till hela skiten, då kommer det nog gå mycket bättre.

Det luktar lera och nyutslagna träd ute och det är t-shirt weather nästan och jag har fina minnen av aprilhimlen.

åh jag har så mycket jag vill skriva!
senare ikväll när jag världens mesta tid ska jag skriva om min senaste vecka, om pedagogiska tankar, om bra citat från böcker jag läser, om det fina vädret och att jag är glad mest hela tiden för jag kan gå ute utan tunga kläder trots att jag får gå promenader utan sällskap.

åh william, du är min idol

(kombo av två bra saker kan aldrig bli dåligt)

Funny man!

.

mellaninlägg.

.
600:e inlägget, på tre år. det blir tvåhundra om året.

något färre de senaste dagarna jag har haft annat för mig. ganska så trevligt är det. mina päron har godkänt, mina brudar har godkänt så allt är fine and dandy.

många långa promenader i vårsolskenet, trams, fniss och skratt och kramar en masse som aldrig tar slut. sånt som jag gillar.

återkommer nästa vecka när jag återigen är ensammer.

spring cleaning

.
Jag vet inte vad som flög i mig och nu har jag gått här hela dan och känt mig aningens småporrig i lolitagulliga betty boop-linnet och lika små trosor och städat! Stått på alla fyra och skrubbat under badkaret och känt mig lite som den sexuellt frustrerade hemmafrun i Chocolat fast med mindre kläder och utan sluskig äcklig karl som blir kåt av choklad.

rent är det överallt, hela spisen är skrubbad med svinto så den glänser, i ugnen, i luckan där plåtarna ligger, bakom spisen för sjutton!

är det vårstädning det kallas eller att undvika det man egentligen ska göra? det enda besvärliga är att jag inte vet hur jag ska få tillbaka fronten på badkaret.

Jag tror att jag har hittat nåt bra här. Jag tycker det är roligt iallfall.

Webcomic som jag gillar

och sen efter den:

Blöta riff

ynk (det är måndag och jag är sjuk)

men dra åt helvete vad jag hatar att vara sjuk. sitter febrig och ömsom fryser ömsom svettas, fast i bloggloopen efter att ha tittat på yvonnes gympapass på trappan. det spöregnar ute, det är måndag och jag är sjukanmäld vilket även det är åt skogen och på tal om skogen måste jag ut och artinventera nån liten plätt i folkparken + att jag måste skriva åtta sidor om mina knapphändiga observationer på skolan samt åka till linköping och hämta datorn som jag ska använda vid intervjuerna som jag inte heller har tid att göra. jag har inte tid att vara sjuk jag blir så ineffektiv och orkar inte hinner inte tänka och sen har jag halvsovit mig igenom ytterligare en romantisk komedi med med ryan och klockan är nio på kvällen och det är dags att gå och lägga sig för när jag är sjuk har jag 14 timmars sömnbehov per natt och det är bara apkallt och jag sover i långbyxor och sockar för att en timme senare vakna upp svettindränkt och är världens törstigaste men jag har glömt att fylla vattenflaskan på sängbordet och måste gå upp ut under mina lakan och in på toan och jag börjar isfrysa igen och sen kan jag inte somna för jag ligger och skakar.
äter gör jag inte heller. igår åt jag en skål ärtsoppa och lite godis på hela dan och nu är klockan halv två och jag väntar på att bli hungrig så jag kan äta frukost men det verkar inte hända idag heller vilket stört nog känns lite positivt för oss med skev kroppsuppfattning och inget vettigt förhållande till mat. jag har plockat fram mera ärtsoppa ur frysen om utifall att för att lägga ner det i en kastrull och röra en minut känns som det mest avancerade jag skulle kunna ta mig för idag och helvete att jag missar vfun. fan också. jag hatar att vara sjuk det är det värsta jag vet luddet i huvudet försvinner inte och jag kan typ inte tänka och mina värktabletter är slut.

men jag lyssnar på johnossis nya som är bra och längtar till 8:e maj när jag ska se dem på hg och tills på torsdag kväll när jag ska gå ner till stationen och så kommer han gå av tåget och allt kommer bara bli bra i tio dagar, inget kommer röra mig och jag ska sova godast på mycket länge och han håller mig hela tiden med sina ögon alldeles tätt intill som jag har saknat dem allra mest jättemycket.

men sug

Och så ska jag jobba, naturligtvis.

feber, snuva hela fadderullan. Optimala situationen av alla optimala situationer. Yeay. Helvete också.

Värktabletter och kaffe, om jag ens pallar kaffe.

hjärtat på våningen nedanför

Bilden därnedan är ett lammhjärta med tillhörande lungor och luftstrupe. Årskurs åtta på min vfu-skola har under vårterminen läst om anatomi och kroppens uppbyggnad och avslutar det området med att titta på hur det faktiskt ser ut på riktigt, när det inte bara är en tvådimenstionell bild i en bok. Fjortonåringarna reagerar oftast med ett "åh fyfan vad vidrigt!" för att sedan sitta helfokuserade och ta in varenda liten rörelse i en timme och när läraren säger att nu kan ni få komma fram och titta närmare och ta på det om ni vill (vi hade en uppsättning lungor+hjärta per klass, så vi hade genomgång och alla satt runtomkring att kolla) så var det en gazell på savannen-effekt och klassen var en flock lejon. Svisch sade det och alla på en gång skulle peta röra kolla testa hålla. Lika fascinerade som jag.

Förlåt om bilden är aningens grotesk för en del, jag tycker det är rätt vackert. Och man vänjer sig vid det efter ett tag. Ni slipper åtminstone känna blodlukten.

Nästa vecka ska åttan börja med sex och samlevnad. Det ska också bli kul.

Ett litet lamm.

.
Så här kul har man på högstadiet nuförtiden.

Dagens nostalgi etc.

.

mycket bra och lite dåligt

VFU, såklart. Åttondeklass dårå. Jag har en del observationsbaserade uppgifter att göra, men min vägledare vill se mig in action såklart så jag kör lite lektioner med. Mattex2 och NO idag.

Första lektionen kunde gått bra, men jag gick bort mig i diverse ordval och när jag skulle gå igenom skala på kartnivå körde jag nåt förvirrat exempel med Stockholm och Göteborg som jag inte förberett och som jag inte hittade vägen ut från, så det fick jag skippa och började stället prata om ICA-affärer i Värmland istället. Andra lektionen gick jättebra. Klassen var mer responsiv, jag hade ordning på mina exempel och argument och de var med mig hela vägen och satt sen och räknade, jätteambitiöst. Jag blir så glad.

Lektion nummer tre var helt vägledarfritt, en vik.timme för en av klasserna, S-J skulle till tandläkaren med sin son. Enkel nog lektion. Gå igenom njurar och lever samt dess funktioner och gör instuderingsfrågor i boken. Men så kommer "Emil" (fingerat namn), utan böcker, mapp, anteckningsmaterial, utan någonting. Sätter sig brevid "Max" och kan sen inte sitta still. Jag ger honom att anteckna på, han viker och knycklar ihop pappret och använder det som slagträ på sina omkringsittande kompisar och kastar det sen omkring sig. Han låter mycket, stör alla andra och är helt frånkopplad lektionen, lyssnar inte någonting. Till slut tröttnar jag, säger att han får sätta sig i mitten vid ett eget bord. Han vägrar. Jag ber honom kanske fem gånger och han får sedan gå ut ur klassrummet. Resten av lektionen går bättre.

Jag vet inte vad jag ska göra här, hur ska jag göra det, hur mycket ska jag tåla? Lektionen gick åt skogen så länge han satt där och jag vet inte hur mycket åt skogen det gick efteråt för att jag visade att jag var lättretlig. Eller om de tänkte att jag inte tar någon skit. Det är assvårt med såna här elever, jag vet liksom inte hur jag ska prata till dem, jag försöker på många olika sätt. Lättsamt, skämtsamt, allvarligt, argt. Vad fungerar? Pratade med övriga i laget på lärarrummet sen och Jessica höll med och sade att det var bra gjort. Oftast som ung praktikant eller vikarie blir man så testad och det var bra att jag stod på mig och fick ut honom, inte bara lät honom hållas att styra efter sitt eget bevåg. Vet inte riktigt hur det känns dock. Ska jag prata med honom imorgon? Idag hann han gå innan. Jag sade till klassen att jag var ledsen över det, men att jag var tvungen. Vi får se hur det går. Det känns väl sådär att köra ut en elev ur klassrummet första egna lektionen.

Det händer roliga saker också, på temat roliga elevcitat har jag två so far.

1. Några killar sitter på matten och diskuterar en lägenhetsplanlösning i skala 1:50 när en av dem säger och pekar på skalmodellen:
"Skulle du kunna bo så här, verkar det inte lite litet?"

(och jag vet att de antagligen menar den "verkliga" lägenheten, men vad kul det lät i sammanhanget. Jag höll på att gå åt i mina försök att inte skratta.)

2. Kommunikationsklass (elever med tal- och skrivsvårigheter), de ska lyssna på läraren som läser en bok om blodomloppet och vattnets väg genom kroppen. En kille kommer in, ser att de ska lyssna på boken och säger att det tänker han minsann inte, så han sätter sig med biologiboken vid bordet brevid och läser så länge. Snart är läraren klar och säger åt honom att komma och sätta sig med de andra. Han reser sig upp, ser så förorättad ut och utbrister, nästan ilsket, för att vi stör honom:
"Men jag läser ju om hårbotten ju!"

Alla har vi våra intressen.

Edit: ja och just det, tentan gick åt helvete.

nu är det festival

.
jag vill till emmaboda i år. dricka vin i tre dar, käka limpa med räkost och mandelkubb, sova i läckande tält, bli lite för full och missa bästa bandet, vara festivalslampig och hångla med alla snygga killar med lockigt hår man kan hitta, ha för tunna tröjor och frysa, sitta i solen på en filt med människor man inte känner, kissa i skogen, gå vilse på vägen hem till tältet men det gör inget, dansa nittiotalsdisko mitt i natten, göra musikquiz i aftonbladet och framför allt vill jag se varenda litet band på den där listan.

fan ta rassle att de tar dit alla dem när jag inte kan åka. det är inte rättvist alltså, inte ens litegrann.

[Inspirerande rubrik]

[Roligt, spännande och tänkvärt inlägg som lämnar dig med ett leende på läpparna.]



(skamlöst stulet från en av mina favvisar Silverfisken)

men det spelar ingen roll.

det är natt och jag vetefan egentligen.

Isabelle goes o-kredd: jag lyssnar på Arvingarna!


och det är ju bra ju!

vackra pojkar håriga män

.
Roza tycker inte jag är klok. Jag vill nog mest bara hångla lite.

Men jag har dagdrömt om håriga (håriga) män i typ två dar nu. Och lyssnat på hårdrock (se nedan, även om Dusty inte är rockigaste plagget i tvättkorgen). Tror det påverkar. Manliga håriga män liksom. Yeah.

Tror nog att jag bara saknar karln. Fast han kommer ju hit om två veckor. Fast han är ju inte så hårig. (Åh att ligga och leka med håret på bröstet och en skäggig kind att luta sig mot.)

Dagens danska låt

.
Hårdrock och Dusty Springfield. Det här är bra skit.

Computer Love

En hel del här känns som att det är på temat helt självklara nyheter, eller varför blir folk så himla förvånade för?

ja, du sitter framför datorn 16 till 35 timmar i sträck. åtta månader i rad. Utan att röra dig förutom att gå på toa och köpa pizza eller kanske en kebabrulle ifall du vill vara nyttig och äta lite grönsaker. Klart som fan din sömnrytm blir rubbad. Varför är du förvånad? Trodde du allt bara skulle vara som vanligt?

Återigen förstår jag inte. Kan de inte bara ta ansvar för sig själv, för sina liv, sina kroppar etc. etc.?

Inte högkvalitativaste stämjärnet i verktygslådan

.
Men, som allting annat som jag väljer ut så är det lätt bästa idag.