Ah, hjälp, Panic! och jag är inte ens på nåt jäkla disco.
Vill inte tänka så här, övertolkar precis minsta lilla grej. han är inte pete, han kommer aldrig bli det, jag behöver inte oroa mig men jag tror att det var ett riktigt stort misstag att säga till honom att jag är kär i honom. det känns distans. litegrann. och även om det bara är lite så känns det och jag får panik. trots att jag är långt från nåt disco. det är ju sagt att han ska komma hit nästa vecka men han vet inte när än.
tänk om han tröttnat? redan? tänk om han faktiskt inte vill ha mig - panik och jag kan inte sluta äta och avskyr mig och det jag håller på med men kan inte sluta. kaloriräkning och jag går inte ens ut och joggar sitter bara och känner mig tjock och jeansen är tajta i midjan, men jag har panik och kan inte sluta. vill inte säga nåt. vill inte tjata, vara klängig. känner mig sån hela tiden. var det pete som fick mig sån här? var det hans attityd mot mig under ett och ett halvt år som fått mig till det här? som får mig att känna mig tjatig och klängig när jag vill säga hej, saknar dig. men jag vågar inte säga det för från pete fick jag ändå aldrig nåt svar, mest nåt suckande. sitter det så hårt i mig? sitter det kvar där? jag vill bara att alla såna känslor ska försvinna men de vill de inte göra. han är inte pete, jag vet det. han är helt helt helt annorlunda och det är annorlunda på alla sätt som finns men det är ett invant beteende hos mig som är skitsvårt att komma ifrån och allt jag vill säga är att jag saknar dig johan och jag vill träffa dig snart, men jag vågar inte säga det för nånstans tror jag att du kommer reagera som pete skulle gjort på det.

varför kan jag inte bara komma över det? och varför var jag ihop med honom så länge? så jävla inte-bra för mig har nog aldrig nånting varit. varför såg inte jag det i tid och varför ska det nu behöva gå ut över det här, som känns så bra, och det kommer gå ut över det, det märker jag ju nu.
jag vill bara vara lycklig ett tag, med johan. för jag är kär i honom ju.

Tankarna mal på i huvudet, jodå, det kan jag inte ändra så mycket på.

Och ytterligare en godisfri månad tänkte jag mig. Kan ju ta en lite då och då, inte så bra med så mycket socker o.s.v.

Slutseminarium då. Jag pratade en massa och jag vill nog verkligen höra att jag är bra, vilket kan vara lite jobbigt för jag tror att jag fiskar efter det. Undrar hur mycket det märks. Iallafall så gick det rätt bra, vi fick beröm och de var snälla mot oss och gjorde precis som vi sade till dem. Tror dock att vår grupp definitivt hade lagt ner minst tid på det. inga fancy kostymer eller hattar eller snygga bakgrunder och verkligen inga gosedjur eller godissvampar. men vi hade filmen. grymt bra blev den och tokmycket cred till karin o johan som kreerade. Vi gjorde det enkelt, men bra.

Annars: ny kille i kollektivet. ska hem och träffa honom ikväll. Patrik och banken på torsdag, sista månaden med extrahyra och till påsk ska jag hem och vara hemma länge!

det regnar och jag är helt jogginsugen. Och det har öppnat en affär här som säljer Cheap Monday-jeans, det var väl på tiden och nu kommer varenda människa gå runt med dem eftersom de är mer lättillgängliga än vanligt. Men snygga är de.

Ett par veckor och mycket vatten under broarna yada yada.

skulle kunna rambla en del om förra helgen, om kenneth and the knutters och fanny och uppdraget och allt underbart och den här helgen med allt mys och hans föräldrar!, den indiska maten, promenaderna och allting. massor skulle jag kunna skriva om det. och våra planer om att binda och ögonbindla...är det spännande måste det utforskas, och om att vi inte kan kolla på tv utan att börja hångla efter en minut och att jag inte får nog av att ta på honom, bara hela tiden. ständig kroppskontakt, det vore något. och hans hår och hans ögon. och att jag inte kan sluta lukta på honom, dior blandat med det som bara är han.

och i lördags kväll sade jag att jag var kär i honom. det här skrämmer mig en del. en hel jävla del för jag har ingen aning om hur jag ska hantera det. och jag sade det och han visste inte heller hur han skulle hantera det (shit pommes frites) och han vet inte än vad han känner, men han vet att det är något och att tro på det måste man göra, för vad är annars meningen med det?

och jag är livrädd nu. för att han ska komma på att han faktiskt inte känner så mycket. rädd att jag känner alldeles för mycket för snabbt och att han kan bli skrämd av det. jag vill inte bli sårad. vem vill det? heh...men jag kan inte låta bli, jag vet inte när det hände men så är det.

johan, jag är kär i dig.

Häromdagen tröttnade jag bara. jag bara kände att nu är det nog. det här går inte. det här funkar fan inte för fem öre och aldrig i helvete att vi kommer hinna klart med det här och jag vill inte lämna in nåt värdelöst som inte kommer bli godkänt ever ändå. så jag gick upp till kicki och sade att det inte gick. att vi inte skulle kunna skicka in nån för jag KAN inte jobba med den där jävla människan! det går bara inte! jag har försökt nu så jäkla länge men det har aldrig lossnat, aldrig kommit nånvart utan stått och stampat på samma jävla statiska ställe hela tiden!

kicki förstod och sade att vi inte behöver gå upp med uppsatsen. TACK! tack så enormt! och jag kommer tjata mig till att få göra det enskilt sen för om de försöker få mig till att jobba med henne igen så kommer jag tvärvägra.

och hon ser det som ett stort misslyckande. hon såg det som att vi nästan var klara. men snälla, vi hade två ofullständiga perspektiv! tre och en halv sida av femton och hon förstod överhuvudtaget inte vad det var vi skrev om! alls! vad är en analays? jag förstår inte vad det är vi ska göra? nähä. biggest surprise ever att du inte skulle greppa det.

och sen telefonsamtal vad är det med mig, kan jag ändra på nåt? jag vet faktiskt inte. jag kan bara inte med dig. personkemi eller vad det nu är, jag vet inte. men jag kan inte. inte överhuvudtaget. det känns bara skönt, just nu tänker jag på mig själv och inte det minsta på om hon blir ledsen över att jag äntligen, FINALLY säger åt henne rakt ut att jag kan inte jobba med dig, sorry, men det går inte!

blä. så nu blir det merarbete i nästa kurs, men det är det värt. det gör faktiskt ingenting alls.


johan kommer snart, på torsdag. snart bara en dag kvar. längtar dit.

Ävlans Telia. vi betalade ju precis en jävla räkning på 1800 spänn och så funkar inte ens det sablans bredbandet. blä och fy och misär och ond bråd och död för dem!

om jag vill åt mitt kära lovely internet nu så måste jag gå till skolan vilket är helt enormt jobbigt.
dagens i-landsproblem grande, men vad fan, betalar vi för en tjänst så ska vi få den med, utan alla dessa problem.

måste köpa ny balklänning. insåg att när size 3 sitter perfekt så är nog size 6 förstor iallafall. en rosa kanske. johan ska vara smakråd åt mig nästa vecka när han kommer. bara fyra ½ dag kvar!

ikväll: vakt på huset. spännande. och förut mötte vi pete. vi hälsade på varandra. framsteg.

Internationella kvinnodagen, har min döcoola t-shirt och ska gå och slänga ett par getögon på den gatukonst som karin och jag var duktiga nog att tillverka igårkväll. Fan vad coola vi är, nästan som tjejerna i fucking åmål, fast verkligen inte på ett sätt.

Iallafall, gruppreflektion idag och finally finally så hade vi the big talk med caroline. allt om hur det är i gruppen, hur det varit och hur hon egentligen mår, vilket uppenbarligen inte är så jävla bra. Kanske kanske lyckades vi få henne att se hur vi ser på saken och att hon kanske bör göra en stor omvärdering av sitt liv innan hon gör nånting dumt.
hon skulle prata med någon iallafall, och nu vet hon hur vi känner och hur jag känner och att jag inte ORKAR höra nåt mer om hennes störda relation till sin mamma eller sitt eget sinne. det är bara för jobbigt helt enkelt.

well. malin hade gjort samma grej gällande seminariet, vilket känns skönt. jag sitter inte ensam i min lilla båt och snart har jag läst ut Kontakt och kanske till och med kan få ner nånting seriöst till uppsatsen. helt ärligt så undrar jag om caroline är i rätt form för att skriva klart den. mmm vi får se.

ny kille i kollektivet med, lång och alldeles rufsig var han. två sekunder i köket och ett snabbt godmorgon var allt jag hann med, men han såg trevlig ut. får se senare.

nu är det bara en vecka kvar! eller egentligen en vecka och en dag, men snart dyker han upp igen.

Aktuellt tisdag: ännu fler terapisamtal med emma, varför kan den där karln inte bara bestämma sig för att emma är världsbäst och sluta vara så korkad för?
jobb på huset, hamburgers åt folket, massa småplock och vad gott det egentligen är med smörgåsgurka, varför tog det mig 21 år att upptäcka det? sen boddington i baren som vanligt. börjar bli min favorit påhuset.

sen: gatukonst! i tunneln där vid gripen har vi dekorerat med diverse slagord (vi försökte undvika klyschorna), motton och fina bilder och imorgon ska jag ha min coola t-shirt och bara känna mig vrålhäftig hela dagen lång.

det var en fin tisdag och sen sträcklyssnade jag på Chosen One med The Concretes. Det kan nog vara dagens låt tror jag. Fast nu är det Chet Baker och jag kom just på att jag längtade efter mina flickor. måste åka till linköping någon dag.

8 dagar tills han kommer hit!

dagens (eller snarare en dag för några veckor sen) hittepåord: Bocketter.

Alltså i betydelsen kvinnliga bockar...

Oj, vad söt han är och helt plötsligt så är jag bara subscriber på last.fm. nu kan jag se hur mycket han stalkar mig och tvärtom...yeay!

Lördags: malins älskarinna, tjejhångelerbjudande, svarta klänningen, pete och så pratade jag med tommy. de hyser inget agg mot mig. tydligen så tyckte de inte att pete behandlade mig som man bör behandla sin flickvän och att jag förtjänade bättre. så otroligt skönt att det kom från nån av hans vänner.

snart, om bara tio dar sådär så kommer han hit, och veckan efter det ska jag neråt landet.
fint alltihopa.

Ja, vad hade jag egentligen att vara orolig för? han tog min hand det första han gjorde...i tumvantar och sin rock och han höll min hand hårt hela tiden så att all nervositet faktiskt bara försvann.
Sen föll vi i varandras armar, ungefär. och allting var bara bra resten av kvällen, med tp (och ja, jag slog honom, jag har min värdighet kvar och kan se mig själv i ögonen), vin, linssoppa och vin. vi tog tillochmed en liten promenad i snöfallet runt tolv sådär.

det här är bra. det här är mycket bra. blekinge snart?

När jag vaknade i morse så var jag helt lugn och jag tänkte att vad bra, då har nervositeten gått över och idag kommer bara att bli så bra som det kan bli. Jovisst, och nu sitter jag här alldeles skakis och kan inte koncentrera mig på någonting och han sitter på tåget och om bara ett par timmar så kliver han av och jag är typ livrädd. Uppsatsen kan dra åt skogen, för det här känns bara så mycket viktigare just nu.

Snart snart. men hur ska jag bete mig? vad ska jag säga eller göra eller nånting...han känner nog likadant, bullbak lättar upp och det kommer att bli världens bästa kväll.

Nervositet. Fast bra nervositet.